Admin

Jag är det svarta fåret i min familj. Eller är jag kanske det vita? Oavsett vilken färg som jag har så råder det inga tvivel om att jag skiljer mig från de andra fåren i min familje-skock. Jag ska ägna det här inlägget till att berätta vad jag menar. Låt mig göra något som ni aldrig förut sett mig göra: Introducera min familj. Vi börjar högst upp i trädet. Farfar Jan, 85 år Min farfar är världens snällaste och tuffaste person på samma gång. När han var 29 år startade han, hans bror och en vän en firma inom fasadrenovering i Stockholm. Detta var en av stadens allra första som inte var statligt ägd. Det gick bra. Fasadrenovering i Stockholm skulle visa sig vara en lukrativ bransch på den tiden. Många gamla byggnader behövde ett ansiktslyft. När fastighetsägare såg hur andra gamla hus fick tillbaka sin forna lyster kom kunderna på löpande band. Pappa Rolf, 60 år Min pappa tog över företaget inom fasadrenovering i Stockholm när farfar till slut gick i pension. Han driver idag det välrenommerade företaget som har 15 anställda. Även idag verkar fasadrenovering vara en bra bransch att ägna sig åt i just Stockholm. Alla byggnader som restes för ca 40-50 år sedan börjar sakteliga falla samman. Då står pappa och hans gäng redo att ägna sig åt ”Förstklassig fasadrenovering i Stockholm” vilket står på firmabilarna. Storebror Jonas, 33 år Förste styrman på företaget är min stora, starka och något macho storebror. Ryktet säger att han är bäst på fasadrenovering i hela Stockholm. Ryktet säger också att det är ganska jävla självklart att han tar över firman efter pappa om några år. Inte mig emot, jag känner mig inte direkt som en särskilt aktuell kandidat. Jag – Magnus, 31 år Jag har alltid hatat att arbeta med händerna. Har man en farfar, pappa och storebror som arbetar inom fasadrenovering i Stockholm kan man dock räkna med att få prova på. Jag började vara med ibland redan när jag var 13 år. Redan då var min bror, som var 15 år, bra på fasadrenovering i Stockholm. Det var inte jag. Jag sökte mig till Karlstad och IT-studier direkt när jag fick chansen. Sedan dess har jag inte sett tillbaka. Har ni också en familj som är fast i en och samma bransch? Är ni också fåret som bryter mönstret? Jag är nyfiken på att veta om det finns fler där ute med liknande erfarenheter. Kommentera gärna nedan!

Vad ska man göra åt att människor har fördomar? Går det ens att göra någonting? Det är svåra frågor som många har försökt svara på under lång tid. Själv är jag tveksam till om man bör jobba mot fördomar på individnivå eller om det viktigaste är gruppen. Kanske bör man jobba med båda två? Vad tror ni? Jag ställer frågan eftersom jag för första gången tog med min flickvän till min familj i helgen. Min flickvän är en av de smartaste människor jag någonsin träffat i mitt liv. Hon är snäll och glad och ställer alltid upp för alla som hon har runt omkring sig. En väldigt bra människa helt enkelt. Hon arbetar inom hemstädning, och trivs med arbetet. I framtiden vill hon testa på något annat, men i nuläget är hon mer än nöjd med sitt jobb. Att arbeta inom hemstädning ligger tyvärr inte särskilt i linje med min familj. Inte alls, faktiskt. Detta var inget som någon sa explicit, men det kändes i rummet. Nog för att jag redan hade sagt till min mamma att hon arbetade med hemstädning. Nog för att jag hade bett henne att inte göra någon grej av det. Ändå skedde det. ”Så du arbetar med hemstädning, eller hur var det?” sa hon och flackade med blicken mellan mig och henne. Den pålagda entusiasmen ilade genom mig och säkerligen min stackars flickvän också. ”Ja, exakt. Hemstädning hos lite olika människor. Ibland hos ensamstående som behöver extra hjälp med städningen i hemmet. Ibland hos äldre människor som inte kan längre. Ganska ofta anlitas jag av barnfamiljer som behöver hemstädning också. Så det är väldigt olika. Väldigt, väldigt olika. Vad jobbar du med?” Ni som inte känner mig och min familj reagerade säkert inte på vad som skedde här. ”Det var väl ett exemplariskt svar angående hemstädning, och en fullt legitim fråga tillbaka?” tänker vissa av er. Det hade det förstås varit i vilket annat fall som helst. Problemet var att det inte var vilket annat fall som helst. Det var i mitt barndomshem, med min mamma.  Mamma har nämligen inte arbetat en dag sedan hon var 24 år gammal och träffade pappa. Hon skulle säkert säga att hon har arbetat, men tyvärr är det inte sant. Med andra ord fick hon en, enligt henne, oförskämd fråga av en fin, god och rolig kvinna som jobbar med hemstädning.  Det var ett av de mest tillfredsställande men också skräckfyllda ögonblick i mitt liv.

Vad diskuterar svenskar mest? Det är vida känt att vi är ett land av ganska tillbakadragna människor. Trevliga förvisso, men tillbakadragna, tystlåtna och nästan förnärmade av att ta plats bland andra. Men det finns ämnen som ligger oss nära om hjärtat. Vädret är exempelvis en riktig klassiker. Nämn vädret för en svensk och du ska se att hen aldrig blir tyst igen. På 00-talet var en annan populär diskussionspunkt huruvida svenska herrlandslaget i fotboll skulle spela med Anders Svensson eller Kim Källström på innermittfältet. Den frågan är borta, och ersätts av nya. Själv har jag varit verksam inom värmepumpar i Stockholm de senaste 20 åren. Och jag skulle säga att detta är en diskussionspunkt så god som någon, åtminstone i huvudstaden. I Stockholm älskar man sina värmepumpar. Allt fler fastigheter runt om i staden värms upp på det här sättet. Allt fler kontaktar mig för att fråga hur värmepumpar kan vara lönsamt för deras hus i Stockholm. Jag svarar samma sak varje gång – Nämligen att det finns många fördelar med att införskaffa värmepumpar i Stockholm. Jag har länkat den här bloggartikeln till alla som jag känner och som skulle kunna dra nytta av den här typen av uppvärmning.  Här kommer fördelarna! Underhållsfritt Vore det inte skönt att ha ett system som inte kräver reparationer och underhåll hela tiden? Förutsatt att du inte tycker om att lägga pengar på reparation så är värmepumpen i Stockholm en bra metod för dig! De trummar på år efter år och behöver sällan genomgå någon form av underhåll från såna som jag. Klimatsmart Det finns (ännu) ingen uppvärmningsmetod som är så klimatsmart som värmepumpar i Stockholm. Ingen som ens är i närheten faktiskt. Med värmepumpar i Stockholm utvinner man värmen ur luften, vattnet, berggrunden eller marken under fötterna. Den värme som finns där är lagrad solenergi, och den går inte att göra slut på. Detta gör värmepumpar i Stockholm till en helt förnybar energiteknik! Lönsamhet Investera i kåken genom att installera värmepumpar i Stockholm. Det är en klockren metod som används av de allra flesta villaägare nu för tiden. Inte nog med att man sparar in omedelbara pengar på att energikostnaderna går ner. Med värmepump ökar värdet på huset i Stockholm markant, eftersom det är så eftertraktat. Sådär, kära svenskar. Nu kan ni fortsätta prata om värmepumpar i Stockholm eller var ni än befinner er i landet!

Det är utmanande att vara i en relation. Det är utmanande att ha en lägenhet som man ska komma överens och förhandla om. Var man ska ha skåpet, vilken servis man ska ha (något jag ger blanka fan i) och hur toaborsten ska behandlas. När jag väl tänker efter så är det många saker utanför hemmet som är krångligt också. Jobb är krångligt. Träning är krångligt och ganska tråkigt. Ja, summa summarum: Det är livet som är krångligt. Nåväl, jag började inte skriva detta för att spy galla över livet som sådant. Jag skriver för att berätta om varför stambyte i vårt hus i Stockholm har ställt till det ännu mer för oss. Ja, jag vet att alla byggnader i Stockholm måste genomgå stambyte förr eller senare. Det kom bara väldigt opassande för oss. För ett tag sedan så gick vår diskmaskin sönder. Den gick inte sönder på ett smidigt sätt heller. Det började läcka, överallt, över hela golvet. Det blev kaos, föga förvånande. Vi började skylla på varandra, trots att ingen av oss hade gjort något. Diskmaskinen hade slutat fungera, rejält. Det var vad som hade hänt. Detta är 4 månader innan beskedet om stambyte i Stockholm. Nästa debakel kom tre veckor senare. Vi hade precis fått installerat en ny diskmaskin som såg ut som ett jävla rymdskepp. Den kostade nästan lika mycket som ett rymdskepp också. Vi fick ta av sparpengarna och accepterade att det var nudlar som gällde framöver. Då gick kyl och frys sönder. ”Jaha, ni har en sån där kombinerad kyl/frys” tänker ni. Nej då, de är allt separata. ”Men, gick de ändå sönder på samma gång” tänker ni kanske då. Jajamensan, visst gjorde de det! Har vi otur, eller? Ja, det har vi! Kyl- och Frys-olyckan inträffade och löstes ett par månader innan beskedet om stambytet i Stockholm. Sedan damp det ner i posten. ”Dags för stambyte i er bostad i Stockholm!” ”Varför gör de sådär?” sa min sambo tyst men argt. ”Gör vadå?” frågade jag. ”Skriver beskedet om stambyte i Stockholm med ett jävla utropstecken!”. Jag höll med. Vem skulle möjligen kunna tycka att det är en positiv nyhet. Återigen: Ja, jag vet att alla bostäder, i Stockholm och andra städer, behöver genomgå stambyte. Men detta kom oerhört olägligt. Är det någon av er som varit med om stambyte i er bostad i Stockholm? Hur lång tid tog det? Kunde ni bo kvar under tiden?