Annorlunda catering i Uppsala för pensionärerna

Jag brukar försöka lägga upp något inlägg varannan vecka om mitt arbete inom catering i Uppsala. Inte nödvändigtvis för att jag tycker att det är det viktigaste ämnet jag skriver om här. Inte heller nödvändigtvis för att jag tycker att det är det roligaste ämnet att skriva om. Jag brukar faktiskt uppskatta att lägga arbetet åt sidan när jag sysslar med bloggen. Nej, inläggen om catering i Uppsala har ett överordnat syfte: Att göra er, kära läsare, nöjda! Det verkar nämligen som att mitt arbete inom catering i Uppsala är något som intresserar många av er. Jag får många frågor och påbud om att skriva fler inlägg. Så här kommer du ännu ett. Jag kör samma upplägg som i de senaste inläggen. Det vill säga: Jag skriver utifrån uppdrag jag har fått inom catering i Uppsala, och redogör kort för hur jag har tacklat dem. Nu kör vi! Pensionärsföreningen Det var inte första gången som jag fick beställning av den härliga PRO-föreningen för catering i Uppsala. Under alla mina sju år i branschen beställde de från oss varje gång de skulle ha sin årliga stämma. Stämman gick egentligen bara ut på att äta god catering i Uppsala och umgås med varandra. De är alla mycket härliga människor, och jag levererar gladeligen catering i Uppsala till dem under många år till. Den här gången ville de ha ett lite annorlunda upplägg. Vanligen önskades de allra mest svenska menyer man kunde hitta inom catering i Uppsala. Denna gången, med ny ordförande i spetsen, önskades något annat. ”Ge oss något kontinentalt, det blir säkert väldigt gott!” sa Beatrice, den nya ordföranden. Sagt och gjort! Jag satte mig och funderade över vad som kunde vara mest spännande för föreningen att testa på. Samtidigt som jag skulle vilja ge dem något som helt gick emot vad de var vana vid så ville jag inte riskera missnöje. Jag var tvungen att hitta balansen, och det skulle jag göra med hjälp av min långa erfarenhet av just catering i Uppsala. Mina tankar var runt om i världens alla kök. Jag funderade på catering i Uppsala i form av thaimat, afrikansk mat, östeuropeisk mat och mycket annat. Jag landade till slut i medelhavet, och den spanska matkulturen. De skulle få avnjuta Paella, charkbrickor, spanska ostar och annat underbart från det underbara medelhavslandet. Hur tror ni att det gick? Gissa i kommentarerna!

Läs mer »

När det blev ny asfalt på min streethockeyplan

Varför var sommaren ungefär 3 månader längre när man var barn? Beror det på att man var ledig, att man hade sommarlov? Att man slapp den bottenlösa ångesten som det innebär att arbeta och bara ha 4 veckors ledighet under årets bästa månader? Nuförtiden känns det ju som att semestern tar slut direkt när den börjar. Så, varför var sommaren längre förr? Personligen tror jag att en del av svaret går att finna i alla aktiviteter. Man gjorde helt enkelt mer som barn under sommaren. Jag minns att vi badade i stort sett varje dag, ofta flera gånger. Vi spelade fotboll på gräsplanen bakom skolan. Och vi spelade landhockey (eller streethockey som vi kallade det för att låta mer internationella) på asfalt runt om på olika skolgårdar och gator i stan. Jag var aldrig ett särskilt stort fan av fotboll. Kanske för att bollsinnet inte var min starkaste sida. Jag var snabb och smidig på både skridskor och rullskridskor, och det gjorde mig till ett riktigt äss på streethockey. Det var alltid min grej. Kvaliteten på de olika självutnämnda hockeyplanerna i stan varierade. Vändzonen utanför vårt hus var stor och väldigt lite trafikerad. Men asfalten var av den absolut sämsta sorten. Den var kass. Säkert inte förnyad på 300 år, minns jag att jag tänkte. Trots att jag var en av stadens bästa streethockeyspelare fick vi alltid åka runt i hela staden för att spela på asfalt som höll måttet. Ingen ville någonsin komma och spela på min plan. Jag minns att jag, vid ett tillfälle när jag var runt 10, blev ursinnig på mamma och pappa för att de hade valt en så dålig bostad. ”Vi har större hus än de flesta i den här staden, vad är problemet?” frågade de och jag kunde inte svara på studs trots att jag visste. Det var på grund av den jävla asfalten. Den som gjorde att man slog halvt ihjäl sig när man försökte åka baklänges. Den som gjorde att innebandybollen med strumpan i studsade okontrollerat och var omöjlig att hantera ens för den störste bollkonstnären. Sedan en majdag omkring 1995 vände allt. Jag vaknade av ett dån från en uppenbart stor bil som tycktes köra långsamt fram och tillbaka på vändzonen. Jag klädde på mig och gick ut på tomten för att se vad det var. Och mycket riktigt. Killen som satt i det stora åbäket till fordon lade ny asfalt, på vår gata! Lyckan var total. Jag rusade in för att ringa min kompis Claes och berätta om nyheten. På bordet låg en handskriven lapp. ”Idag börjar de lägga ny asfalt på vändplanen. Nöjd nu eller? Älskar dig, Mamma”. Jag var väldigt nöjd.

Läs mer »

Jurassic Swish och flyttstäd Uppsala

Det finns tre tillfällen i mitt liv som bitit sig särskilt hårt fast. Tillfällen då hela min uppfattning om tillvaron kastats omkull. Ni vet, när man har hittat en ”genväg” som man inte trodde fanns. Mina sådana genvägar är Jurassic Park, Swish och när jag flyttade i Uppsala och upptäckte flyttstäd. Jag ska försöka förklara vad jag menar. Året var 1993 och jag gick på bio med min storebror. Egentligen var jag för ung för Steven Spielbergs nya film, men Johan tog med mig ändå. Då ändrades allt jag visste om film i allmänhet och specialeffekter i film i synnerhet. Vilken jävla käftsmäll till film det där är. Mitt nästa, närmast religiösa, uppvaknande var när jag till slut fick tummen ur och fixade Swish. Min sambo hade legat på mig länge men jag vägrade konsekvent. ”Det borde inte gå sådär fort att föra över pengar” upprepade jag bara som en hackig skiva. Tji fick jag. När alla andra var ute och delade notor till höger och vänster fick jag sitta hemma på kvällen och föra över pengar via bank från dator. Idiotiskt, såhär i efterhand. Nåväl, över till den sista: När jag upptäckte flyttstäd i Uppsala. Detta är det uppvaknande som skett mest nyligen, och därför har jag det färskt i minnet. Faktum är att det bara är två veckor sedan jag hade noll koll att flyttstäd ens fanns i Uppsala. Jag hade spelat innebandy, och när jag kastade mig efter en ganska dålig passning drog jag av korsbandet. ”Vad fan har det med flyttstäd i Uppsala att göra?” tänker vissa. Jag svarar: Har ni någonsin prövat att städa en trerumslägenhet med avslitet korsband? Det har inte jag heller, och det var därför jag kontaktade flyttstäd i Uppsala. …Och herregud vad smidigt det gick. Jag ringde till en firma som jag tyckte verkade bra. En kvinna svarade och ställde några frågor. Hon undrade hur stor lägenheten var, hur många garderober och förråd det fanns, om jag hade balkong – Ja, lite sånt. Efter att jag besvarat frågorna gav hon mig en uppskattning om vad flyttstäd i Uppsala utfört av städfirman i fråga skulle kosta. Jag blev chockad över hur lågt priset var. Faktum är att jag blev så chockad att jag frågade henne om hon hade sagt fel. Hon han knappt säga klart sitt ”Nej” innan jag fortsatte: ”Men varför gör inte alla det här? Varför anlitar inte alla flyttstäd i Uppsala eller för all del i andra städer också? Är det lika billigt överallt?”. Kvinnan jag pratade med försäkrade mig om att jag inte var den första som frågade detta om flyttstäd i Uppsala. Så, kära läsare, här kommer veckans tips från flyttmästaren: Anlita städhjälp vid flytt! Hej svejs!

Läs mer »

Problem vs Energihem

Jag har nu tillgodoräknat mig så pass mycket fakta om fönsterbytarbranschen att jag kan komma med ett uttalande om den. Jag kan i alla fall göra ett bestämt uttalande om två olika företag. Ett av dem, som jag inte vill nämna vid namn, hade jag stora problem med och det andra hette Energihem. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina erfarenheter i ett något annorlunda inlägg. Min plan är att jämföra olika aspekter av samarbetena och peka på vad som funkade bra och vad som funkade dåligt. Som ni förstår så riktar detta sig främst till de som själva går i fönsterbytartankar. Ni andra får bara njuta av den fantastiska texten. Dåså! Kommunikationen Det första som skilde företaget som kantades av problem mot Energihem var kommunikationen. Det dåliga företaget var bedrövliga på den här punkten. Ingenting framgick tydligt, varken kostnad eller omfattning av fönsterbytet. Det var bara problem medan Energihem ständigt förde god dialog med mig som kund. Det kändes verkligen som att de ville undvika missförstånd till varje pris. Fönsterbytet Så till själva arbetet. Här blev det, precis som aspekten ovan, problem med det första företaget och inga problem alls med Energihem. Det kändes som att det onämnda bolaget inte visste vad de sysslade med. Som att personalen de hade skickat för första gången höll i redskapen de nyttjade. Med Energihem uppstod inga sådana problem alls. Arbetet flöt på och jag kunde hela tiden betrakta förändringstakten. Priset Sist men kopiöst långt ifrån sist. Priset från Energihems jobb och jobbet som det problem-kantade företaget utförde skilde sig ordentligt. Ironiskt nog var det inte bara bristen på problem som kännetecknade Energihem, utan också det låga priset. Vi var mycket nöjda med att kunna byta fönster utan att bli ruinerade. För den som undrar hur vi kan ha anlitat två olika fönsterentreprenörer så handlar det om fönsterbyte i villan och i sommarhuset.

Läs mer »