Hemstädning och föräldrabesök
Vad ska man göra åt att människor har fördomar? Går det ens att göra någonting? Det är svåra frågor som många har försökt svara på under lång tid. Själv är jag tveksam till om man bör jobba mot fördomar på individnivå eller om det viktigaste är gruppen. Kanske bör man jobba med båda två? Vad tror ni? Jag ställer frågan eftersom jag för första gången tog med min flickvän till min familj i helgen. Min flickvän är en av de smartaste människor jag någonsin träffat i mitt liv. Hon är snäll och glad och ställer alltid upp för alla som hon har runt omkring sig. En väldigt bra människa helt enkelt. Hon arbetar inom hemstädning, och trivs med arbetet. I framtiden vill hon testa på något annat, men i nuläget är hon mer än nöjd med sitt jobb. Att arbeta inom hemstädning ligger tyvärr inte särskilt i linje med min familj. Inte alls, faktiskt. Detta var inget som någon sa explicit, men det kändes i rummet. Nog för att jag redan hade sagt till min mamma att hon arbetade med hemstädning. Nog för att jag hade bett henne att inte göra någon grej av det. Ändå skedde det. ”Så du arbetar med hemstädning, eller hur var det?” sa hon och flackade med blicken mellan mig och henne. Den pålagda entusiasmen ilade genom mig och säkerligen min stackars flickvän också. ”Ja, exakt. Hemstädning hos lite olika människor. Ibland hos ensamstående som behöver extra hjälp med städningen i hemmet. Ibland hos äldre människor som inte kan längre. Ganska ofta anlitas jag av barnfamiljer som behöver hemstädning också. Så det är väldigt olika. Väldigt, väldigt olika. Vad jobbar du med?” Ni som inte känner mig och min familj reagerade säkert inte på vad som skedde här. ”Det var väl ett exemplariskt svar angående hemstädning, och en fullt legitim fråga tillbaka?” tänker vissa av er. Det hade det förstås varit i vilket annat fall som helst. Problemet var att det inte var vilket annat fall som helst. Det var i mitt barndomshem, med min mamma. Mamma har nämligen inte arbetat en dag sedan hon var 24 år gammal och träffade pappa. Hon skulle säkert säga att hon har arbetat, men tyvärr är det inte sant. Med andra ord fick hon en, enligt henne, oförskämd fråga av en fin, god och rolig kvinna som jobbar med hemstädning. Det var ett av de mest tillfredsställande men också skräckfyllda ögonblick i mitt liv.