Föga anade jag, när jag startade den här bloggen en gång i tiden, att jag skulle skriva inlägg om plankbord. Faktum är att jag nog inte visste vad det var för bara några år sedan. Nej, plankborden kom in i mitt medvetande i samband med att jag träffade min make. Han kommer nämligen från en tillvaro och en kontext vari man känner till sådant. Idag ska jag berätta om hur det gick till när vi valde att köpa ett plankbord till vår nya altan.
Låt oss spola tillbaka tiden till när vi var hos Kickan och Magnus. Det är min makes gamla studentkompis och dennes fru som bor några kvarter bort från där vi bor. Det var första gången som vi var bjudna till deras nya hem och vi var spända på besöket. Väl på plats bjöds vi ut till uteplatsen där vi möttes av ett plankbord av sällan skådat slag. Ja, för mig var det förstås ett av de första plankbord jag sett, så jag tappade inte hakan omedelbart. Det gjorde däremot min man. Det var, menade han, det finaste och kanske största plankbord han någonsin hade sett.
De tackade hjärtligt och bad oss sitta ned. Jag höll konversationen uppe med våra bordskamrater men min bättre hälft var närmast okontaktbar. Han tittade längs kanterna, lutade sig ner för att titta under bordet och försökte gunga det. Det var lönlöst. Det rörde sig inte ur fläcken, plankbordet. ”Helt otroligt” sa han. ”Makalöst. Vilket plankbord. Var sjutton har ni köpt det? Jag vill också ha. Ska vi skaffa plankbord, älskling?” sa han vädjande och tittade på mig. Jag bad att få återkomma med svar dagen efter och lockade därför till mig några skratt.
Dagen efter vaknade jag av doften utav nybryggt kaffe och synen av en riktig fest-frukost. Det var min man som varit uppe och förberett. Tro mig, vi har varit tillsammans så länge att jag vet när något är i görningen. Detta var inte en slump. Det var en förhandling. Han använde frukosten som en förhandlingsteknik för att få hem det där plankbordet han babblat om kvällen innan. Jag visste det.
Vi ägnade större delen av söndagen åt att prata plankbord. Jag gick med på att titta igenom de olika förslag han tagit ner från internet. Jag måste erkänna att det fanns många som var väldigt fina, särskilt de som kom från ett företag. Ja, jag började faktiskt bli mer och mer såld på plankbord ju mer jag marinerade tanken.